Idag lämnades Melwin på dagis som vanligt och vi tog en liten runda i skogen. Jonny begav sig till skåne i eftermiddags och kommer väl hem fredag/lördag. Det blev så tomt när han åkte. Det känns precis som det gjorde när vi flyttade hit. Men det är ganska mysigt också. Jag är verkligen lyckligt lottad som har två fina killar! Två helt underbara killar! Jag är så glad att vi har kämpat och verkligen kunnat lösa saker och ting. Jag är så lycklig över de fina människorna som kryllar runt mig, mina fina vänner och ja livet faktiskt. Jag har kämpat så mycket och visst är det en bra bit kvar men jag har kommit en bra bit på vägen! Jag är så jäkla GLAD bara och njuter av livet      

Herregud vad det finns mycket som man borde/ska göra med sitt/sina barn.

Den/dem ska kunna ditten och datten... Äta si och så mycket...

Ja det finns verkligen en rad saker som man borde/ska göra.

En helt frisk "normal" människa bör känna sitt barn så pass så att man vet vad h*n behöver.

Visst är det aldrig fel med riktlinjer men va fan ska man sitta med listor och bocka av?

Vi människor behöver inte ha mer ångest eller fler saker att oroa oss för.

Som förälder får man helt enkelt köra på det man tror är bäst för sitt barn... Ingen kan exakt veta vad som behövs och inte behövs... Man får testa sig fram, och alla är olika individer så det som passa för den ena passar inte för den andra... Dessutom så tycker jag att vi ska vara måna om att berömma våra barn. Man kan aldrig få för mycket beröm.

Sen det är med BB! Människorna där borde fan kunna sätta sig in i hur det är att bli förälder, speciellt första gången. Jag kan inte påstå att de var elaka men de var väldigt nonchalanta. Jag kunde strunta i att äta flera gånger för att Melwin bara skrek och skrek och ingen ville hjälpa mig. Ingen kunde passa honom så att jag kunde äta i lugn och ro. Min räddning va väl att Jonny alltid va hos oss över lunchen så jag kunde äta... Annars hade jag nog skippat det också. Kan de verkklgien inte förstå hur stressande det är att försöka äta samtidigt som folk glor på det stackars lilla barnet som vrålar? Då visste vi inte att han hade en allergi, stackarn måste haft jätte ont. Aja jag ville bara hem iallafall. Hemskt att känna sig "ivägen" när man är nybliven mamma.

Hur som helst, så finns det inget finare än att ligga och titta på sitt älskade nyfödda barn som gnyr och rycker till lite då och då i sin djupa sömn.   

"Fast hon har ett yrke som framgångsrik författare och
pengar som "växer på träd", ett drömliv som många drömmer om så
kryper ändå ångesten fram när hon ser någon i mörkret under trappan. I mörkret
bildas siluetter som drar med henne till okända platser emot hennes vilja. Hon
vet inte längre om det är verkligt eller inte. Till ljudet av Tom (hanks?) i
högtalarna bilas det små knottror på armarna och håret reser sig, hon ryser och
känner hur kallt det börjar bli om kroppen. Han är där! Han närmar sig
henne."

En liten sammanfattning av Boken någon i din säng (min egen
sammanfattning). En otroligt spännande bok, och skriven på ett sätt så man
verkligen kan leva sig in i boken. Kan varmt rekommendera den!

En bok skriven av: Andreas Roman

På baksidan av boken står det:

" Utifrån sett har Sofia allt. Hon är en framgångsrik
ung författare och bor mitt i stan i en lägenhet med fantastisk utsikt. Men
under den perfekta ytan döljer sig en mycket ensam människa, som fördriver
tiden med att umgås med sin låtsaskompis. En låtsas kompis som hon haft sedan
hon var liten. När det börjar hända en del märkliga saker, som att Sofia kommer
hem till en olåst dörr och med favoritsången på radion, inser hon att
låtsaskompisen har blivit lite för verklig och att han tagit över mer och mer.
Hon bestämmer sig för det enda rätta, att sluta leva i fantasin och ta tag i
sitt eget liv. Men hennes låtsaskompis har helt andra planer. Och sent en natt
vaknar Sofia av att det ligger någon i hennes säng..."