Hur tror ni att det känns att ryckas ifrån sin familj och helt plötsligt stå i hallen hos främmande människor alldeles själv? Från att haft någon åtminstone en människa vid sin sida till att känna sig alldeles naken? Så kände jag trots att min tvillingsyster va med och att familjen inte va helt okänd. (Jag tänker inte gå in på något alls om den familjen, mer än att det va bra där och jag träffar dom än idag. ) Jag va nog en ganska snäll tonåring trots att jag ibland blev så arg så jag brydde mig faktiskt inte om något. Först undrade jag om någon ens skulle bry sig om något hände. Jag undrade vem jag skulle vända mig till när vi blev osams. Någonstans tyckte jag att jag va en hopplös människa.

Ibland visar det sig att de främmande människorna faktiskt bryr sig. Man är inte så ensam som man kanske trodde. Det visar sig ibland att man faktiskt kan få lyckan att få en ny/till/större familj. För det är faktiskt vad det är LYCKA! <3

Vill också tillägga att familjen jag/vi bodde hos betyder så oerhört mycket! Så himla underbara! <3

Någon gång i livet gör vi alla misstag. Vad vore livet om man aldrig kunde glömma och förlåta? <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina barn får inte allt de vill ha. Dels för att inkomsten inte tillåter och för att jag tycker det är onödigt med saker de inte har nytta av. På nätet har jag läst om de som säger att de inte har någon bra ekonomi men önskar ds spel och en massa ann...

Jag har bott i forsterfamilj. Detta handlar dock inte om den familjen som jag bodde hos. Där emot har jag hört mycket och läst mycket om olika familjer. För det första så undrar jag om de som väljer att bli fosterfamilj verkligen har tänkt på det ...

Såg ett gammalt inlägg där jag undrade hur Melwin skulle reagera på att bli storebror. Jag kan berätta att han är en fruktansvärt snäll och fin storebror! Han kramar och pussar mycket på sin lillasyster och vill gärna hålla henne. Han är fortfarande ...

Den 26 april blev jag tvåbarnsmamma och jag ÄLSKAR DET! Vi fick en liten tjej som fick namnet Mira. Från att vi åkte in så tog det ca 2tim och 20min. Så det va faktiskt skönt... Allt gick så pass bra så vi åkte hem på kvällen :) Vardagen har varit ...

Det finns ingen som kan göra mig så galen som Jonny kan. Men det finns inte heller någon som kan få mig så fruktansvärt glad som han heller (för utom Melwin såklart!). 8år tillsammans i April och det har verkligen hänt mycket. Han har alltid funnits ...