Jag är verkligen glad över att vi väntar en liten igen, men jag har så svårt att verkligen ta det till mig. Jag vågar nog inte det riktigt än.. Det är inte verkligt än även om jag mår som jag gör... Kanske är det en försvarsmekanism om det skulle hända något. Med Melwin va det också annat, jag har svårt för att prata om bebisen osv. Lite kan kanske vara för att jag inte vill lägga ner tid på något som inte "finns än"... Lite jobbigt faktiskt, men tiden går fort. Väldigt fort...

Vi har varit i skåne några dagar. När vi åkte ner träffade vi finaste Josse. Hon väntar ju också barn  Lite roligt att vi får barn så nära ändå  De bjöd på både kaffe och mat. Mmm så gott det va! Det är så tråkigt att det tar så lång tid innan man träffar vännerna. Saknaden är så stor. Jag vet att det finns de som tänker att jag "väljer bort" ngåon, men så är faktiskt inte fallet. Där emot väljer jag vilka jag träffar just den gången vi är nere. Vi åker långt och betalar en hel del för att åka ner och hinner inte träffa alla. Men jag finns här uppe också. Folk kan lika gärna ta sig hit någon gång om de tycker att jag "väljer bort" dem.

Skönt att vara hemma igen i alla fall. Idag har jag mest legat på soffan med huvudvärk och illamående. Dock gick det över när vi va hos fina syster och fika. (Hon fyller ju faktiskt 30år IDAG!!! Grattis ännu en gång    ) Eller ja huvudvärken har hållt sig borta men illamåendet kom tillbaks.... Hoppas att jag mår bättre imorgon 

Funderar på en sak.. De flesta människor säger att de inte tycker om skitsnack osv.. Men ändå så snackas det en massa skit... Varför? Vad är det för mening med det? Varför vill man göra andra människor illa? Jag har så svårt att förstå det....

Har lite hårproblem också... Jag vet inte riktigt om jag vågar färga håret nu och vilken färg jag ska färga om jag nu skulle göra det... Börjar tröttna på både färg och frisyr.. hmm, verkligen så svårt!

Nu blev det en massa hoppande och lite av varje, men så är det väl när man inte bloggar som man "ska"..

Ha d bäst!

Tänker ofta på dig... Saknar dig massor! Saknar tiden som vi hade tillsammans   

Nu har vi bott i Tidaholm i ett år. Först kändes det konstigt att föreställa sig att faktiskt bo här och inte åka hit och hälsa på. Men nu känner vi oss verkligen hemma! Tänk att en flytt kan göra så mycket! Det va i alla fall ett av de bästa besluten som jag har gjort    Från det ena till det andra. Visst är det mysigt med hösten!!? Allt är så färgglatt och fint! Jag älskar de mörka mornarna! Det är så mysigt att äta frukost och ha ljus tända. Ja även på kvällarna såklart!  

Imorgon får Melwin vara hemma från dagis. Han är förkyld och lite hängig. Kan vara feber på gång men det får vi hoppas att han slipper. På Tisdag är det dags för inskrivning på Mvc! Så skoj att verkligen gått 12 veckor nu. Dock är jag precis lika nojig som jag va med Melwin och som säkert de flest är, så jag är lite rädd när man ska lyssna på hjärtat och göra Ul. Även om det är skoj men jag är (som de flesta) rädd att något ska vara fel. Usch! Jaja vi väntar ju barn och inte missfall. Dagarna rullar på men vart det vet jag inte.. Huxflux är de bara slut. Jo föresten, kan jag berätta att illamåendet börjar smått avta. Men OJ så ont i kroppen jag har imellanåt! Men när jag passar på att vila när jag kan och inte gör ALLT samtidigt/samma dag så ´gör det inte super ont, ja det är väl ganska vanligt att det är så? Allra helst när man redan har barn... Asså jag längtar redan tills denna bebisen har kommit! Eller ja först den sista tiden som gravid då man fixar och donar inför den stora händelsen   Aja tids nog är vi där och då kommer jag önska att det är över så fort som möjligt    Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer... Någon som vill att jag skriver om något speciellt? Eller som bara vill säga vad som är intressant att läsa om? Jag ser ju att några läser bloggen i alla fall   

Jag har fått tips på att skriva om min graviditet, så det är vad jag tänker göra   

Ja, inte bara graviditeten men jag känner lite att det hade varit roligt att kunna titta tillbaks på sen.

Jag är i v12 nu och mår lite sisådär. Mycket illamående och tröttheten slår till rätt som det är.

 Jag mådde inte lika dåligt med Melwin och inte så här länge… Ja inte vad jag kan minnas i alla fall. Jag hade inte så här ont i ryggen så tidigt med Melwin heller. Men det som är positivt nu är ju att tiden går så himla fort. Med Melwin visste jag alltid exakt vilken dag och vilken vecka jag var i. Så fort någon frågade så visste jag direkt. Jag vet ju att jag är i v12 det vill säga 11+någonting… Men jag har inte så stor koll faktiskt. Tiden sticket i väg och Melwin håller mig sysselsatt      Nästa vecka ska jag på inskrivning på MVC. GUD jag har verkligen glömt vad man gör och allt man gör där. Inte för att det är exakt likadant efter som vi bodde i Malmö då. Nu får vi ju inte ens välja på om vi vill veta könet eller ej… Tråkigt, men jag dör inte av att vänta. Tror i alla fall att det kommer en pojke till, det skulle vara skoj men ett under om det blev en tjej :D Hur som helst så spelar inte könet någon roll. Det ska bli jätteroligt!

Jag har bestämt mig för att börja packa ner de saker vi inte använder eftersom vi ska flytta till större. När vi flyttar vet jag inte riktigt men förhoppningsvis innan jul   .  Melwin har det så bra på dagis just nu, allt verkar gå bra. Ja och för övrigt så tycker jag att han blivit så stor helt plötsligt. Han ska göra allt själv och hans vilja går inte av för hackor. Men han är fortfarande oftast glad och snäll   Ja och annars så rullar allt på!

Just nu ligger Melwin i soffan och jag sitter här (också i soffan) med våra uppfluffade morgonfrisyrer och mullvadsögon  Men det har vi väl rätt till så här tidigt på morgonen?  ¨Vi ska piggna till lite och jag ska försöka få till ett röj på riktigt idag och inte smita ifrån det!!! Det blir ju lätt att man måste hjälpa Melwin med något eller så beger man sig ut "en liten stun" och sen kommer man hem OJ jag skulle ju fixat till här och klockan rinner iväg.... Men nu har jag piggnat till igen och slipper spara all energi till jobbet. SÅ SKÖNT!!

Det har inte hänt så mycket sen sist. Jag jobbar på och så... Illamåendet försvinner i mellanåt. Men det finns fortfarande en mage... Ibland mer uppsvälld. Ja det kanske inte är så roligt att läsa om graviditeten men å andra sidan är jag så glad så varför inte skriva på?

Melwin är fortfarande en toppen unge! Jag känner verkligen att jag är lite bortskämd... Han hjälper till så mycket han kan och finner sig i det mesta. Dock tror jag att den första tiden med ett syskon kommer vara jobbig för oss alla. Men vi vänjer oss. Melwin har dessutom blivit 2år! Gisses vad tiden går! Och helt plötsligt så är "man" så pass stor så vagnen ska man hålla i och gå brevid och inte sitta i... Dock så sitter han om han måste   

Ja men varför inte redan nu börja klaga lite på att jag har så ont i höften, mår illa av allt, uppblåst mage,huvudvärk, galen i frukt och grönt, mat mat mat... En STOR skillnad mellan denna graviditeten och när jag väntade Melwin. Hoppas dock att det onda och illamåendet slutar snart och att jag kan få njuta.. Ont kan jag ha i slutet   Men ingenting ska vara lätt och något ska man ju ha att klaga på   .

Längtar tills det är Måndag då Melwin kan gå på dagis igen. Ska bli skönt att få in alla rutiner!   

Det har visat sig att jag väntar barn igen... Ja och om det kan man ju tycka vad man vill. Jag blev jätteglad över detta, även om det egentligen är fel tid igen... Jag har ju drömmar om att bli socionom.. Vilket jag ALDRIG någonsin kommer att ge upp! Jag SKA BLIR DET någon gång. Jag tänker kämpa tills jag är där! Jag kommer kämpa för att ge min familj en bra framtid. Hur det än blir med den här "bebisen" (om den kommer till världen eller ej) så får det vara bra sen... Ja åtminstånde tills jag har uppnått min dröm och fått ett ordentligt jobb! Jag vet att det kommer bli tufft och att det kommer att bli en förändring igen..... Usch jag är så himla känslig nu.. Jag väntar på svar från ett TOPPEN jobb! Jag önskar av hela mitt hjärta att jag får det! Det skulle vara så underbart och jag hade kunnat slappna av och njuta... Det är ju bara till att söka andra jobb, men detta verkar faktiskt super!

Det här med att kämpa.. Jag har kämpat hela mitt liv. Kämpat efter olika saker! Har jag en dröm/mål så ger jag mig inte försen jag är där, om inte den raka snabba vägen fungerar så får jag ta en omväg för i mål det ska jag!

Det blev verkligen ett tråkigt inlägg men jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva... Vad är det som är så intressant att läsa om?

Jag är så fruktansvärt glad att jag har dig vid min sida. Det har varit en berg och dalbana men vi har kämpat och står stadigare än någonsin. Att vakna upp och ha dig vid min sida är det bästa som finns. När jag är med dig pirrar det fortfarande i hela kroppen, jag blir så glad av din närhet. Jag är tacksam för att du aldrig har gett upp,att vi har kämpat tillsammans. Snart har vi varit föräldrar i två år, och jag kan inte önska någon bättre pappa till våran son. Du är bra på alla sätt och vis, underbar! Jag älskar dig så sjukt mycket Jonny! Ja, i nöd och lust <3

Det är precis vad jag känner mig just nu. Värdelös och otillräcklig som mamma. Försöker göra allt för min lille prins. Vet inte vad som är fel med honom. Vet inte vad jag ska göra. Imorgon ska jag iallafall ringa VC och se till att vi får en tid så de kan titta på min lilla pojke. Ögoninflammation? Halsfluss, kattallergi, gräsallergi? Usch en massa saker snurrar runt. Hoppas iallafall att det är något som han kan få hjälp emot och att det inte är något virus... I ett sånt här fall känner väl sig alla eller åtminstone de flesta sig hjälplös? Ja,lite värdelös också. Man vill inte att ens barn ska bli sjukt/sjuka. Men det blir dom. Vet inte varför man känner sig så när det är grejer som man faktiskt inte kan hjälpa. Aja, jag vet att jag inte är värdelös egentligen. Men ibland känns det bara så.