Ja, jag har faktiskt haft ganska mycket att må dåligt över. I årskurs 6 hade jag piss betyg, hela mitt liv hade varit upp och ner vänt. Sexuellt utnyttjad, levt med soc i hälarna, flyttat hit och dit, slutade 7:an med skit betyg (som jag jobbade upp till nian), flyttat till foster familj. Ja hela min värld har varit uppochner vänd. Jag syselsatte mig ofta för att inte tänka på allt som hänt. Det blev min sköld. Men när jag flyttade ihop med Jonny och hamnade i Malmö, på en plats där jag inte kände någon och gick hemma hela dagarna så kom ångesten, rädslan och jag orkade ingenting. Jag låg oftast i sängen. Jonny kom hem från jobbet och undrade varför det inte hade hänt något. Mitt svar som vanligt va: Jag mår inte bra, jag är så trött. Så höll det på ganska länge. En dag låg jag och funderade på varför jag bara låg, varför jag inte gjorde något. Mitt svar till mig själv, jag mår dåligt, jag orkar inte, jag är för trött. Jag funderade på varför jag mådde dåligt, vad hjälpte det att ligga i sängen? .. Jag sa till mig själv: Stephanie, för helvete vad FAN tjänar du på att ligga i denna JÄVLA sängen, vad är det som förändras mer än att ditt liv springer förbi dig? Nä just det! Inte ett JÄVLA SKIT! Jag beslöt mig helt enkelt för att jag inte kunde ligga där. MEN när jag sen fick Melwin så började detta komma tillbaks. Min fina älskade Jonny fanns alltid vid min sida och stöttade mig så gott han kunde. Men jag tog beslutet igen. Att lämna allt det gamla bakom mig. Varför må dåligt över något som inte kan förändras? Vill jag verkligen "slösa" mina dagar, mitt liv på att ligga i en förbannad jävla säng!? Vill jag sitta i den här förbannade lägenheten och må dåligt? Nä för det är inte lönt. Inget blir ogjort iallafall. Jag kan hjälpa mig själv, ingen annan. Det är klart att man ska få må dåligt, det gör väl alla till och från? Men man kan inte gräva ner sig, allra helst inte när man är förälder. Jag har varit med och satt ett liv till denna världen. Jag VALDE och BESTÄMDE att han skulle få all min kärlek, all min "lediga" tid och att jag skulle/ska göra allt för honom! Han har inte valt att komma till denna världen och har defenetivt inte valt mig/oss som föräldrar. Klart att våran fina lilla pojke ska få ett liv som han förtjänar och att få vara barn och ha föräldrar som orkar med att leka med honom, lära honom saker, ha tid för honom, att älska honom över allt annat!

Må dåligt, res dig och lev livet!      

 

mormor

28 juni 2012 22:45

Du, Steph är klokare än de flesta i din ålder.
Med alla dina insikter o kloka resonemang kommer du att gå långt i livet.
Du har mål och är inriktad på att ge dig själv och din familj ett bra, gott liv.
Använd alla dina erfarenheter bra och dåliga till att forma just de liv Du vill ha.
Att Pellle får det bästa vet jag!
Du har rest dig och även om vägen till Lycka må vara krokig är du en bra bit på väg. Starkare tjej får man leta efter!!!
Ska göra vad jag kan för att stötta o hjälpa dig på vägen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina barn får inte allt de vill ha. Dels för att inkomsten inte tillåter och för att jag tycker det är onödigt med saker de inte har nytta av. På nätet har jag läst om de som säger att de inte har någon bra ekonomi men önskar ds spel och en massa ann...

Hur tror ni att det känns att ryckas ifrån sin familj och helt plötsligt stå i hallen hos främmande människor alldeles själv? Från att haft någon åtminstone en människa vid sin sida till att känna sig alldeles naken? Så kände jag trots att min tvilli...

Jag har bott i forsterfamilj. Detta handlar dock inte om den familjen som jag bodde hos. Där emot har jag hört mycket och läst mycket om olika familjer. För det första så undrar jag om de som väljer att bli fosterfamilj verkligen har tänkt på det ...

Såg ett gammalt inlägg där jag undrade hur Melwin skulle reagera på att bli storebror. Jag kan berätta att han är en fruktansvärt snäll och fin storebror! Han kramar och pussar mycket på sin lillasyster och vill gärna hålla henne. Han är fortfarande ...

Den 26 april blev jag tvåbarnsmamma och jag ÄLSKAR DET! Vi fick en liten tjej som fick namnet Mira. Från att vi åkte in så tog det ca 2tim och 20min. Så det va faktiskt skönt... Allt gick så pass bra så vi åkte hem på kvällen :) Vardagen har varit ...